Amalia Erikson

Polkagrisens uppfinnare. Amalia arbetar som piga när hon flyttar till Gränna. Här träffar hon Anders Eriksson som hon gifter sig med. Amalia blir gravid och föder tvillingflickor. Tyvärr är den ena dottern död vid födseln och maken Anders blir kort därefter allvarligt sjuk och dör han också.

Vid den här tiden är det möjligt för fattiga och ensamstående kvinnor att få tillstånd att starta en egen näringsverksamhet och Amalia bestämmer sig för att öppna ett sockerbageri. Troligtvis finns den rödvitrandiga pepparmyntskaramellen redan när Amalia tar upp sin tillverkning, men första gången ordet ”polkagris” finns i skrift är på hennes tillstånd från stadens magistrat. Amalia både bakar och säljer sina karameller i hemmet. Hon tillverkar både ”grisar”, de långa karamellstängerna som är hennes specialitet, och ”pluttar”, som ser ut som små kuddar.

Amalia är förmodligen den första personen som tillverkar polkagrisstänger i Sverige. När Amalia är 91 år gammal tar dottern Ida över tillverkningen. Affärerna har gått mycket bra och Amalia har blivit smått förmögen på sitt bageri. Under sina år i Gränna bor Amalia på olika adresser, bland annat på Brahegatan 2.